Ekonomiskt självförtroende grund för stabil ekonomi

Kategori: Privatekonomi

Publicerat den 21 maj 2018

Du som inte har så bra koll på din ekonomi har säkert något skäl till varför det är så. Jag vill säga att ett vanligt skäl är att man har dåligt självförtroende och att man inte tror på sina egna kunskaper eller känner att man vet vad man gör (trots att man säkert kan eller skulle kunna lära sig mycket mer än man tror). Den psykologiska aspekten av privatekonomin kan alltså vara väldigt viktig, vilket jag vill blogga om idag.

Visst finns det andra skäl till att inte engagera sig ordentligt i sin ekonomi också. Ointresse eller att man tycker att ekonomi är tråkigt kan vara några skäl men de flesta har nog ändå något slags intresse för sin egen privatekonomi, med tanke på att den styr hela ens liv. Även om man inte har ett direkt intresse så har man ett indirekt intresse genom att man vill göra livet bättre. Vilket pengar ofta hjälper till att göra.

Tycker man att det är tråkigt så får man tänka sig att det inte handlar om att betala räkningar och att göra en budget utan att det i grund och botten handlar om att skapa en ekonomi som tillåter en att göra roliga saker och att leva ett bra liv. När du sparar pengar så sparar du till barnen, till resor och nöjen, till ett finare hus eller bil osv. Sen gäller det att skapa en väg dit genom privatekonomiska beslut, sparande, hushållning osv.

Andra skäl kanske kan vara att man tycker att man har för dålig koll eller för att någon annan sköter det mesta så att man aldrig har behövt fundera på det. I dessa fall kan det nog tänkas att även något mer ligger bakom - för att man undviker att engagera sig beror ofta på något annat, som att man inte har självförtroendet eller tror att det är för svårt och därför låter bli att prova.

Om du lever tillsammans med någon som vanligen sköter alla ekonomiska bestyr - se till att du engagerar dig du också och är med på ett hörn. Det är viktigt att vara delaktig och att förstå och kunna hantera ekonomin, t ex om något skulle hända den andre så att du måste sköta det själv. Om du känner motvilja är det nog något bakomliggande som spökar, t ex att du inte känner tillräckligt ekonomiskt självförtroende.

Många tror att de inte klarar trots att de gör det

Även om det inte alltid beror på dåligt självförtroende och att man känner att man inte klarar av att hantera privatekonomin så är det fortfarande ett vanligt skäl. När något känns för krångligt så väljer man att inte delta alls istället för att testa och riskera att misslyckas.

Eftersom man själv är den ende som kan ta ansvar för den egna ekonomin så har man egentligen inte valet att låta bli. Det är dock många som ändå undviker ansvar så mycket de nu kan. Ibland betyder det att man sköter de viktigaste sakerna som att betala räkningarna men att man i övrigt inte jobbar direkt för att förbättra sin ekonomiska situation. I andra lägen kan det betyda att man inte tar sitt ansvar alls och hamnar i en riktigt dålig ekonomisk situation.

Det kan vara speciellt lätt att sticka huvudet i sanden när det börjar bära av i fel riktning, t ex om man börjar få en dålig ekonomi, om man har skulder och känner att det är svårt att ha råd att betala av alla lån och samtidigt betala alla andra räkningar. När det är tuffa tider behöver man sitt självförtroende och sin vilja att kämpa mer än någonsin men tyvärr är det ofta där man först sviktar.

Den som någon gång har sett programmet Lyxfällan på TV3 vet att de flesta av de som är med där har tappat tron och orken helt och bara givit upp. Folk låter bli att ens öppna räkningarna när de kommer och sätter sig och ser på medan de blir begravda av skuldberget. Visst kan man förstå att det kan bli så att man tappar modet när man inte kan se en ljusning, men så länge man kämpar är det inte kört.

Det som krävs är ofta att personerna i programmet får en mental nystart. Även om ekonomin rent konkret kan ha stor betydelse så är det nästan alltid den mentala biten som verkligen spelar någon roll. Vad det än är som man ska göra så kan man inte lyckas riktigt bra med det om man inte verkligen vill och är motiverad. Den drivkraften är vad som verkligen gör att man kämpar och lär sig det som måste läras.

Eftersom privatekonomi till viss del kan vara lite komplicerad och att det finns så många olika aspekter att ta in så kan man förstå att det ibland kanske känns lite övermäktigt. Ju sämre ekonomi man har ju mer kan man säkerligen känna den känslan dessutom. Samtidigt är det också då som det är som viktigast att hitta tron på sig själv.

I Lyxfällan får de flesta sig en tankeställare så att de kan se vad de gör fel, varpå de kan försöka hitta en bättre väg framåt. Detta innebär i de flesta fall att programledarna visar på hur dåligt deras tidigare beteende har varit och vad det kan leda till med lite otur och på så vis får deltagarna att verkligen tänka till. Dessutom är det ofta de arbetar på personens eget självförtroende och visar att det finns en väg framåt och att deltagaren är stark nog att välja den vägen om den bara vill

Man behöver inte vara proffs för att sköta sin ekonomi väl

Det är kanske lätt att tro att man behöver vara så jäkla duktig om man ska kunna ha en framgångsrik privatekonomi men det handlar inte nödvändigtvis om att tjäna mycket pengar. Det handlar till stor del om att bara kunna sköta om sin inkomster och utgifter för att styra hur mycket plus man går varje månad. Sedan bestämmer man vad man ska göra med överskottet (t ex spara).

De allra flesta vanliga människor är långt ifrån proffs på ekonomi men de klarar det ändå helt ok, eftersom de ändå vågar ge sig på det - de läser på, funderar, jämför, ifrågasätter, tjänar in pengar, spenderar pengar och sparar pengar. Det enda de egentligen behöver för att lyckas är tron på att de kan, viljan att försöka och att de lägger en del tid på att läsa på och förstå hur saker funkar.

Det är helt klart lätt hänt att man har någon gammal fond som man t ex har fått från sina föräldrar eller blivit rekommenderad av banken en gång i tiden, som man inte har någon bra koll på och som man bara behåller och behåller i all evighet utan att ens veta om det är någon bra fond. Det hade dock inte krävts mycket för att lära sig om billiga indexfonder och globalfonder och Investeringssparkonton etc och sedan bytt ut fonden mot något klart bättre.

Det som stoppar oss är inte att det är svårt att hitta informationen eller att det finns ont om förklaringar och guider utan att vi tror att vi inte kan. Det känns svårt och vi ifrågasätter vår egen förmåga att förstå och att genomföra bytet av fond, eller vad det nu kan vara. Har vi aldrig haft någon som har lärt oss om ekonomi så är det givetvis extra främmande och avlägset och då kan klyftan kännas ännu lite svårare att överbrygga.

Tyvärr är det allt för många som låter bli att lära sig eller som undviker ansvar för sin egen privatekonomi just för att det känns för krångligt, fastän det egentligen inte är så svårt. Speciellt nu för tiden när man kan läsa sig till så mycket på Internet. Det finns så mycket information att samla in att man kan bli superduktig på privatekonomi om man bara orkar lägga ner tiden och kraften som krävs för att sätta sig in i de olika delarna.

Av just de skäl som jag har diskuterat ovan önskar jag att privatekonomi och ekonomikunskap hade varit ett obligatoriskt ämne i skolan (högstadiet helst då man måste inte kan hoppa över det). Hade man kunnat få all denna kunskap och stöd från början hade säkerligen det ekonomiska självförtroendet varit på topp när man blev vuxen, kom ut i livet och började ta hand om sin egen ekonomi.

Ibland kan man tänka sig att det finns ett visst moment 22 här. Genom att lära sig saker och få kunskap får man större självförtroende men om man inte har ett visst självförtroende så kanske man inte tar steget att insamla kunskapen. Det kan göra att många aldrig av de som inte har fått lära sig om privatekonomi tar det där steget och lär sig själva. Detta gör det ännu mer intressant att sätta ekonomikunskap som en del i skolan.